Ja det kan man verkligen undra, vem som får besvär och varför kan man aldrig veta med det finns faktorer som påverkar mer eller mindre. T.ex.
- Hur gamla vi ä när vi får barn,
- Hur många barn som ligger i magen
- Hur täta graviditeter man har
- Bindvävens läkningsförmåga (ärftliga)
- Troligen också hur vi tränar innan och efter graviditeten
För egen del så fick jag mina 3 barn under 5 års tid, så ganska snabbt! Jag var 30 år när jag fick mitt första, och rent biologiskt är det ganska sent att få barn. Om man läser forskning så är den mest optimala åldern att få barn från 16-18 års ålder fram till 25 års ålder. Då är man som starkast fysiskt och bäst rustad att bära och föda barn.
Jag är och har alltid varit glad i att träna, och jag tror att efter mina första 2 graviditeter tränade jag för hårt, för snabbt. Jag sökte råd från andra, men råd som att ta det lugnt, känn efter och känns det bra så är det ok! Det funkade inte alls bra för mig. Jag var van att träna mycket och gärna så det kändes, så mina referenser på vad som kändes bra stämde ganska dåligt men vad jag nu vet och är lagom för en gravid kvinna eller efter förlossning.
Efter min 2:a graviditet märkte jag stor skillnad på återhämtningen. Det tog mycket längre tid att komma igång- Musklerna svarade inte alls som innan på den träningen jag gjorde. Jag tränade som vanligt mycket, ville snabbt tillbaka. Började tidigt med pilates, vilket är en väldigt bra träningsform efter graviditet, om man börjar lugnt vill säga! Allteftersom blev det styrka, löpning och cardio walkning. En stor nackdel för mig var att jag var för stark i grunden, så jag klarade ganska tunga övningar, men ju tyngre det blev desto sämre blev kontrollen i bålen. Jag kommer ihåg att jag uppmärksammade att magen såg lite toppig och konstig ut när jag tex. gjorde armhävningar och plankövningar, men skrattade mest åt det som ett knasig fenomen. Allteftersom märkte jag att magen fick en annan form, ffa på kvällar och när jag ätit putade den ut mer. Jag kunde inte dra in magen, hur mycket jag än försökte! Väldigt frustrerande
Här försöker jag aktivera de djupa magmusklerna, men i själva verket aktiverar jag den övre delen magen mest så att trycket går ner mot den svagare neder delen av magen, då putar magen ut. Dessutom kan jag inte sluta diastasen i den övre delen av magen och därav blir det en ås som buktar ut över naveln.
Att starta aktiveringen uppifrån kallas ”Chestgrippning” och är väldigt vanligt när man har låg kontroll och av frustration (i mitt falll) bara tar i mer och mer.
Ny kunskap=vändning
I samband med detta kom jag i kontakt med mammamage, som min kollega leg. naprapat Katarina Woxnerud började lansera, bl.a. för oss naprapater. Jag utbildade mig till cert. mammamage tränare och började förstå mer och mer hur fel jag själv hade gjort. Eftersom jag och min man visste att vi ville ha ett barn till så tänkte jag att jag tar tag i träningen ordentligt efter sista barnet, i hopp om att det skulle bli bättre och mer ordning på träningen och bålkontrollen då.
Under 3:e graviditeten såg jag tydligt hur tunn huden var kring naveln i takt med att jag blev större och större. Naveln stod ut och så fort jag gjorde lite tyngre rörelser såg jag åsen på naveln igen. Nu visste jag vad det berodde på och undvek övningar/rörelser som framkallade detta.
