Det var inte särskilt jobbigt att vara stilla den första tiden, jag trodde det skulle vara mycket värre…
Första veckorna hade jag hade fullt sjå med att räta ut kroppen, utan att det drog till i ärret. Nätterna var värst. Vaknade av att min uppallade och smått hopkurade kropp ville räta ut sig, det gick inte att stoppa och rätt som det var krampade hela bålen och benen. Förmodligen var kroppen helt chockad över att ha gått från träning varje dag till minimal rörelse och väldigt lite spänning i muskler och nerver. Vad händer?? KRAMP!! Och jädrar då knakade det till i ärret så att jag trodde att hela ärret gick upp…men lyckligtvis gjorde det inte det. I takt med att jag kom igång med mer och mer rörelse så lugnade detta sig. Men det var några jobbiga nätter. Framförallt skräcken över att inte kunna kontrollera och eller hindra krampen.
Första veckan var det låg aktivitet …som det skulle… jag rörde mig hemma gick kanske 1500-2500steg/dag. Vilade mest. Hade ont de första 3dagar sedan slutade jag med de starka morfintabletterna, tog värktabletter till natten i 2v senare fasade jag ut de också, de behövdes helt enkelt inte lägre.
Sakta och säkert ökades min träningsvolym…
Första 1-2v promenader 5min 2g/dag till 10-15min 2g/dag. Andningsövningar för att försöka räta ut ryggen.
Efter 3v var jag uppe på 15-20min 2ggr/dag började lägga till rörelser med armarna för att jobba med rörligheten i ryggen samt började sakta aktivera de djupa magmusklerna. Jag brukade veva med armarna för att lätta upp i bröstkorgen, under mina promenader i skogen.
Efter 1 månad började jag med en lite längre promenad 30-35min och en lite kortare 15-20min beroende på vilken dagsform jag var i.
Efter 6v kom gummibandsövningar in i bilden, jag kommer ihåg att det var ljuvligt att få jobba med musklerna lite mer än bara rörlighet och promenader.
Balans, ben & bålstyrka Balans, ben & bålstyrka
Jag ökade stadigt tiden på promenaderna med ca 5min längre/vecka, ibland en längre promenad och en kortare, och ibland två lite kortare men intensivare promenader. Jag började promenera med vattenfyllda 0,5l flaskor i båda händerna för att få mer belastning och rörelse i bålen, gick intervaller i backar. Det gjorde att det blev lite flåsigare och tyngre, men ändå väldigt lätt att parera om det kändes för jobbigt, eller spände i ärret. Visst kändes det ibland, men ofta släppte det direkt om jag lugnade farten. Bara jag lyssnade på kroppen så fick jag en hint om det var ok eller ej. Svullnad efter promenad var jag noga med att hålla koll på. Så fort det blev mer svullet förändrade jag belastning och fart. Jag ville verkligen inte äventyra något genom att vara dumdristig och överbelasta, vilket jag annars lätt har kunnat göra i mina dagar…
0,5l flaskor alldeles lagom vikt! Här är min backe, där har jag vandrat upp och ner många gånger!
Efter ca 2månader började jag testa crosstrainer!
Vilken lycka det var för mig att vara tillbaka i gymmiljön! Under mina promenader brukade jag veva med armarna göra mängder av olika axel/armrörelser för att hålla igång rörligheten i bröstryggen. Dessa rörelser fortsatta jag med i gymmet med 1kg vikter.
Såhär glad och nöjd är man efter första passet på crosstrainer 
Gördeln är på såklart!
abduktion helt upp bromsa ner i adduktion
Målmedvetenhet
Jag hade verkligen en lugn progression, få bakslag och det tror jag beror på att jag nu var så lyhörd på kroppens signaler, målmedveten och med inställningen att det får ta den tid det tar, huvudsaken är att det blir bra! Under hela denna tiden var jag sjukskriven vilket också gjorde att jag i lugn och ro kunde träna, vila och återhämta mig.
Knäböj upp till axelpress axelpress bromsa ner
Draken (balans med vikter) vikterna gör det lättare att balansera samt ger mer belastning på bålen.
axellyft i sidan hela vägen upp bromsa ner
Övningarna påverkat både rörligheten styrkan och kontrollen i bålen.
När jag började arbeta med mina patienter vid bänken igen efter kände jag direkt av magen och ärret. Det svullnade, men efter 2v, stabiliserades det och jag kunde successivt öka på arbetstiden och snabbt komma igång som jag ville igen. I september började jag instruera mina träningsklasser igen, härligt!
Tänk så mycket tid jag lagt på att oroa mig hela tiden, och nu var det bara borta!
Den stora förändringen som jag kände efter operationen, var att jag inte längre behövde tänka på magen, jag behövde inte oroa mig för om den putade ut eller värkte, för den fanns liksom inte i mitt medvetande lägre. En sådan otrolig lättnad, både fysiskt och psykiskt. Tänk så mycket tid jag lagt på att oroa mig hela tiden, och nu var det bara borta! I takt med att jag började våga belasta bålen mer och mer märkte jag också en stor skillnad när jag aktiverade magen. Den svarade direkt, jag behövde inte ens kämpa för det. Det bara kom av sig själv! Precis så som det ska vara i en normalt fungerande bålmuskulatur!
/Johanna
